Tommi Kemppainen
Jag blev intresserad av börsen redan på slutet av 80-talet. De första ungefär 5000 sidorna som jag läste om ekonomi bestod av diverse material som hittades från mitt närbibliotek. Senare fick förberedelserna för studentskrivningarna mindre uppmärksamhet då jag redan ett år före jag skulle ansöka till högskolorna upplevde det som viktigare att läsa både Helsingfors (finska) handelshögskolas och Hankens inträdeslitteratur för att få en uppfattning över vilken skola erbjuder en bättre väg till börsen.
Studierna på Hanken gav en bra grund och första halvåret kändes som man skulle ha fått hemlig information, så nyttigt var det. På Hanken spenderade jag ändå bara dryga två år förrän jag blev färdig. Det var möjligt då jag hade fått som vana att läsa tentböckerna redan före kurssens börja. Jag läste även annan litteratur vid sidan om finansiering och investering, bl.a. strategiklassiker som Sun Tsu, Machiavelli, Carl von Clausewitz. Strategin spelar en nyckelroll.
Vid sidan om studierna idkade jag aktiehandel genom Telnet-nätet som banken erbjöd. Via Telnet feeden uppdaterade jag också från Amerika via postorder beställda program som producerade kurshistorik.
Min arbetskarriär började jag som Sales Trader vilket väckte mitt intresse för speciellt Specialized Equities sidan och organisering av själva placeringstjänsten. Jag förstod att placering är mycket mer än aktier och skuldebrev. Ofta verkar det som att pärlorna hittas där var man måste göra lite mera jobb än i genomsnitt. Trots detta kallar man till substansen av mycket olika nivåer varande placeringstjänster på marknaden alltid för förmögenhets- och portföljförvaltning, även om arbetsrutinerna ofta avviker enormt.
Min syn på marknaden har säkert påverkats av den i min tidiga ungdom skedda börskraschen efter 80-talets yuppie-yra samt det intensiva slutet på 90-talet som slutade då IT-bubblan sprack. Välsignelsen och förbannelsen i placeringsverksamheten enligt mig är just det, att samma gamla lagbundenheter gäller, men de av deras samverkan dominerande särdragen förändras med tiden och konjunkturen.
Erfarenhet och erfarenheter har betydelse eftersom det existerar mycket placeringsvisdomar som man aldrig kan skriva om till hypoteser som man kunde pröva och därmed bekräfta. Definitionen på teori är så sträng att t.ex. fastighets- och skuldebrevsbubblor inte hinner spricka tillräckligt många gånger under ens en människas livstid för att man skulle kunna pröva hållbarheten av relaterad teori. Min placeringsstrategi baserar sig på visdomen att en äkta aktiv diversifiering onekligen kommer att erbjuda en hög avkastning i förhållande till risken. Detta gäller dock endast då man på riktigt diversifierar i aktier, skuldebrev, fastigheter, försäkringsanknutna placeringar samt alternativa placeringar. Hur mycket överavkastning man kan få med att öka sin köpkraft för tider när vi har recession med att placera i konjunkturoberoände strategier, är något som man bara kommer att se med tiden. Detta kan man på förhand inte testa. Samma ide om en äkta diversifiering har man framgångsrikt genomfört världen runt, bl.a. med amerikanska statsskuldebrev, guld och schweiziska franc. Detta kan man även retrospektivt konstatera, men är det i praktiken mera den mest effektiva diversifieringen. Förståelsen för betydelsen av diversifiering och dess mekanismer ger möjligheten att förbättra diversifieringen även om man inte kan pröva det enligt de metoder som teorin kräver.
Jag motstår mig inte förändring, vilket hjälper för att bibehålla en objektiv inställning till allokeringsförändringar i portföljen. Överavkastning kan komma från de mest olika källorna bara man lyckas hålla sina sinnen öppna. Exempelvis aktierna i HCP Focus strategin är i huvudsak just sådana företag som jag ansåg vara dyra då jag inte förstod den 25-åriga trenden på deras affärsverksamhet. Likväl tillåter de mindre bolagen i HCP Quant strategin p.g.a. deras aktiers låga likviditet inte att våra stora konkurrenter idkar en placeringsverksamhet i dessa och få mindre aktörer å sin sida har samma kunnande för en massiv samtidig fundamentalanalys av dem som vi. Akilleshälen i HCP Quant och HCP Focus, dvs. konjunkturkänsligheten, balanseras med HCP Black fonden, som förvaltas av mig, vars skydd bygger på bl.a. konjunkturneutrala försäkringsanknutna placeringar.
Slutligen är min viktigaste roll i att uppnå en överavkastning att underlätta HCP teamets verksamhet så att själva substansen i placeringsverksamheten kan leva och utveklas i bolaget långsiktigt över konjunkturväxlingar. Den långa praktiken och intensiva relationen till placeringsverksamhet och dess lagbundenheter syns i en allt mognare förståelse över placeringsärenden. En aktie som stiger kraftigt i den inhemska valutan är inte värst värdefull ifall människorna samtidigt håller på att tappa tron på valutans möjligheter att behålla köpkraften. En ny rubrik om en naturkatastrof ökar inte sannolikheten för en ny naturkatastrof men ökar sannolikt den framtida ersättningen för att bära försäkringsansvaret. Även en liten avkastning är värdefull ifall den är konjunkturneutral, eftersom den möjliggör en tryggare placering i aktiestrategier med högsta tillväxtpotential. Den viktigaste faktorn för de bästa talangerna i placeringsbranschen är arbetsro, och jag för min del ser till att hos oss får de bästa människorna göra just de saker som de är marknadens bästa på. Detta leder till framgångsrika kunder och därmed en framgångsrik förmögenhetsförvaltning.
– Tommi Kemppainen